Hej kära läsare!
Jag fortsatte tyvärr inte med mitt balettande då det blev för dyrt. Lite över 3000 per termin klarade in riktigt min budget när det kommer till fysisk träning eftersom baletten bara var 1,5 timme i veckan. Men man vet aldrig, jag kanske börjar igen! =)
Hursomhelst så kommer denna blogg inte uppdateras mer utan jag fortsätter att skriva om allt och inget på www.mixtejp.com så länge.
Tack för att ni läst!
//A.
Nu har vi kommit över hälften av första terminen av nybörjarkursen och det blir verkligen bara roligare och roligare. Förmodligen för att vi dansar mer, som jag var inne på i före inlägget. Jag börjar inse vad nötandet med tekniker var menat för. Och min pas de bourrée som jag visade i Lektion 7 börjar bli mycket bättre!
Den här gången fick vi ”kurslitteratur” av vår lärare. En lång ordlista med balettermer som är bra att kunna nära man dansar. Vår lärare slänger sig med massa uttryck som såklart underlättar om vi vet vad det handlar om. Allt är på franska så kan man språket så kan man ana vad som gäller, här är ett axplock:
de coté – åt sidan, jättevanligt när vi utgår i från position 1 och ska gå till postition 2 till exempel.
plié – böjning / vikning, grundrörelse i balett där man alltså böjer benen för att sänka sig men håller ryggen rak. föregås ofta av ett hopp och avslutar ett hopp. För att ta kraft och för att dämpa hoppet.
relevé – höja upp, när man höjer sig upp på halvtå eller på tåspets
tendu – sträckt, det här får vi höra ofta, när det handlar om att sträcka ut foten och spänna den
degagé – lösgöra, sträckning av foten till en tendu framåt bakåt eller åt sidan (jag kan säga att bakåt är den svåraste)
Tendu
demi-plié
Vår lärare berättade också att om vi har missat en lekition så får vi ta igen den på ett liknande pass en annan dag. Det vill säga att jag kan ta igen min förlorade lektion! Mycktet bra!
Åter till lektionen nu. I alla de ”vanliga” övningarna vi gjorde så la vi till armrörelse, i alla fall med en arm då den andra var på stången. Jag kan säga att det är rätt jobbigt att hålla ut armen i typ 2 minuter medan man gör övningar som kräver styrka och koncentration. Dessa statiska övningar alltså, dom är nog värst!
När det kom till diagonalen så delades vi upp i två gruppern så att vi började från varsinn sida. Vi hade alltså fått en danspartner att hålla ögonkontakten med för när vi startade samtidigt skulle vi se till att den som kom från ena hörnet skulle ”dansa” framför den som kom från den högra. Så nu var det alltså mer att hålla reda på. Men det gick faktiskt bättre då körde jag stegen på mer rutin än jag trodde att jag hade eftersom jag fick tankarna på att inte springa in i den andra stackaren. Men jag kan säga att marginalerna var inte stora för vissa par. Till och med vår lärare såg orolig ut ett tag. Men alla gillade verkligen de momentet, det märktes.
I omkläningsrummen efteråt var det som isen brutits på nåt sätt. Alla var väldigt glada och plötsligt börjar man prata med varandra i gruppen. Till och med hon som varit gravallvarlig i tidigare lektioner öppnade en leende mun när hon frågade mig om vad som gällde när man skulle ta igen lektioner.
Natten innan den här lektionen så drömde jag om balett. Jag drömde om hela min dansgrupp och att dom blivit tajta med varandra och var uppdelade i smågrupper där de övade tillsammans. Kom på mig själv att saknat baletten massor när jag missade en lektion.
När jag kom dit så var det hursomhelst fortfarande lika tyst i väntan på att få gå in i salen, de hade alltså inte blivit så tjata utan mig. Vår ordinare lärare var tillbaka och det var härligt att se henne igen. Hon schasade ut tjejerna som släpade kvar lite i salen från danspasset innan och uppmanade dom som hade tuggummi i munnen att spotta ut dem genast. Hon blev nästan lite lågstadielärare-från-30-talet men med glimten i ögat som alltid, såklart.
Vi körde igenom den vanliga uppvärmningen och sen när det var dags för stängerna och alla de övningarna märkte jag direkt att jag inte tränat på två veckor. Även om jag inte tränar intensivt utan bara en gång i veckan så märktes det ändå att jag inte alls var lika stark som innan i benen och inte lika stabil i balansen. Men idag fick jag beröm, minsann. I en relevé där man står på halvtå i position ett och spänner alla muskler du har i benen för att hålla dem spikraka och samtidigt hålla balansen. Jag blev lit stolt såklart, även om jag var helt utmattad när jag kom ner igen.
Efter stängerna kändes som att jag missat 10 lektioner. Här började det nästan kännas som att dansa balett och inte bara träna balett så att säga. Det var första gången jag kom i kontakt med en ”pas de bourée”. Nedan hittar du ett klipp på vad det innebär och jag kan säga direkt att jag inte såg lika graciöst ut som den här dansaren och jag kan lova att det är långt ifrån lika lätt som det ser ut! Men det var riktigt roligt men jag skulle behövt hålla på med det där resten av lektionen istället för att göra den sedvanliga diagonalen. Ska se till att träna lite hemma under veckan så jag i alla fall kan ta igen lite tappad styrka innan nästa gång!
Jag var hundra procent förberedd för den här lektionen. Väskan packad och med på jobbet. Men sen gick det inge vidare. Under dagen blev jag dålig och var tvungen att åka hem och lägga mig ner på grund av huvudvärk, illamående och yrsel (nej jag är inte gravid). Det kändes skittråkigt att ligga hemma på soffan när jag visste att alla andra lärde sig massor!
Så för att lägga lite plåster på såren så bokade jag biljetter till Swan Lake som kommer till Oscars-teatern i Januari! Det ska bli jätteroligt och förmodligen kommer jag uppskatta det mer än innan jag började dansa eftersom jag har bra mycket mer respekt för balett än vad jag hade innan. Jag fick till och med mig sambo med utan några rynkade ögonbryn eller negativa kommentarer. Han lät nästan mer uppspelt än jag. Det tror jag det, när han får se vältränade tjejer i toktajta kläder ;).
Vill du köpa biljetter hittar du dom här: http://www.ticnet.se/event/Swan-Lake-biljetter/OSC0123K
Efter den förra lektionen hade jag träningsvärk i fyra dagar i. Jag kunde knappt gå. Så den här gången var jag lite extra orolig för över hur rörlig den kommande helgen skulle bli.
När jag kommer in i salen hör jag nån säga ”en ny lärare” jag tittar mig snabbt omkring och ser en kortväxt tok-tränad kvinna som måste varit 40+ men satan vilken kropp hon hade! Det fanns inte ett und fett på henne. Ok, tänkte jag, det här kommer inte bli lätt med tanke på att hon berättade att hon mest undervisade de som var på en mycket högre nivå än vad vi var. Men att vi inte skulle oroa oss eftersom hon undervisat klasser på nybörjarnivå också.
Hon körde en uppvärmning i mer rasande tempo än det vi hade sist och hon hängde själv med i alla rörelser genom uppvärmning. Jag vet inte hur många armhävningar vi hann med men en hel del blev det. Hon körde nämligen en slinga av rörelser där armhävningar var ett av momenten. Och hon gjorde allting helt utan problem och fortfarande med ett leende på läpparna.
När vi var klara med den och hon hoppade upp från golvet utan att hjälpa till med händerna så hade jag blivit pionröd i ansiktet. Tittade på klockan, 10 minuter hade passerat av lektionen, min färg skulle alltså inte försvinna än på ett tag.
Skillnaden på henne och vår ordinare lärare var att hon fokuserade mer att vi faktiskt höll på med dans. Att vi skulle jobba med uttrycket och med känslan. Vi har ju traglat tekniker i fyra lektioner innan så det var svårt att ställa om. Som om man hållt på med styrketräning i 4 veckor för att se öva styrketräning graciöst och uttrycksfullt. Nej precis, så svårt var ordet.
Jag ska tillägga att den här lärare var minst lika mysig och snäll som vår ordinare även om jag blev lite förskräckt av hennes tempo och tokigt vältränade kropp. Hela klassen hade verkligen superroligt och det var en helt annan stämning i salen än innan. Även om alla hade problem med att den här gången över diagonalen synka både armar och ben och uttryck.
På nåt sätt var det också enklare idag att göra alla knepiga övningar så den där träningsverken från förra lektionen visade sig betala sig den här gången
Ungefär såhär ser det ut när vi övar vid stängerna
Jag var inte alls sugen på att gå och träna idag. Jag hade försovit mig på morgnen, stressat iväg till huvudkontoret efter halva dagen var det iväg till kunden. Phew. Lyckades ändå vara ruskigt produktiv på eftermiddagen men jag var helt slut vid 18 när det var dags att bege sig mot baletten.
Tanken att jag INTE skulle gå dit slog mig aldrig. Jag visste att jag skulle bli peppad när jag kom dit och det blev jag! Vår lärarinnas hurtiga, vänliga leende hänförde igen. Jag fattar inte hur hon står ut att undervisa timme in och timme ut, imponerande.
Den här lektionen egjorde vi uppvärmningene snabbare, mycket snabbare. Springa runt runt i rummet och flaxa med armarna för att bli lite varm. Ner på golvet, vifta med föttera, ner på rygg, situps, rulla runt på mage, armhävningar och rygg. Tempo!
”Fram med stängerna!” Utbrister lärarinnan som rört sig graciöst över till andra sidan lokalen. Tillbaka till att jobba med min framtunga kropp som ändå ska tilta lite framåt. En parentes är också att jag kommit på att jag blir svinlång när jag står på halvtå. ”Postiton ett, spänn spänn spänn, ut med foten, lyft sakta och sänk”. Jag kommer få extremt fast rumpa och fasta ben efter det här alltså. Speciellt när jag tänkte på att det är tio lektionen kvar efter den här på nybörjarkursen.
Men hörrni, ni vet det här med att stå på ett ben, inte så krångligt eller hur? Prova att göra det från position tre när du samtidigt ska lyfta upp benet med den andra foten strykandes i förbi hålfoten upp så att tårna touchar fotknölen och hållt sträckt. Att stå helt rakt med vikten på ena benet på utan att röra höften överhuvudtaget är ett jäkligt hårt jobb. Men jag måste säga att de flesta är riktigt duktiga. Vissa ser knappt ut att ha det jobbigt medan jag står och blir knallröd i ansiktet.
Mer övningar vid stången! Ju längre vi håller på ju mer känner jag att undersidan på min högerfot börjar krampa. Satan vad ont det gör. Försöker andas och slappna av men biter ihop. Pinsamt om jag skulle skada mig efter en fjärde lektion i balett för vuxna. Ett korpen i balett. Det är ju trots allt i korp ”sporter” folk gör sig som mest illa. På grund av att de överskattar sig själva, antar jag. Så även jag med andra ord, en halvtimme in i lektionen. Men jag lyckas övervinna krampen och komma på hur man andas in syre igen.
När jag går därifrån så är jag inte trött längre och knappt hungrig men har ruggigt ont i kroppen. Trots detta kommer jag på mig (än en gång) att stå och öva utåtvridning på bussen.
Kom samtidigt som en hel drös till baletten idag och blev nervös över att jag inte skulle hinna in i tid innan dörrarna stängdes. Men jag hann, tog rygg på en annan in i omklädningsrummet som jag idag insåg var en laburint. Innan hade jag alltid tagit första bästa rummet som visade sig vara det minsta, nu kom jag in i ett rum som verkligen var ett omklädningsrum. Fast hur fan ska jag ta mig ut, tänkte jag och tog rygg på en som var på väg ut (antog jag). Jag råkar ha väldens sämsta lokalsinne och har tappat bort mig i klädesbutiker innan.
I salen kändes det återigen som att några hoppat av. Nu var det bara en stackars kille kvar och hon som var stelopererad i ansiktet var fortfarande det idag dock lite rödare nyans i ansiktet, speciellt när läraren var på henne om hur hon skulle stå.
Läraren har under alla lektioner varit runt och ”rättat till” oss i våra positioner men det var först idag hon var på mig. Hade det inte varit för att hon såg så snäll ut hade jag varit livrädd. Mitt i ”upp-på-halvtå-släpp-stången-positionen” i min största koncentration lägger hon en hand på ryggen och visade mig vilken lutning jag skulle ha.
”Luta dig lite framåt”. Jag försöker göra allt jag kan för att INTE luta framåt med tanke på att mina dubbel-D:n gärna vill att jag gör det om jag inte kämpar emot. Samtidigt som vi ska tippa lite framåt så ska ryggen hållas rak, utåtvridningen ska hållas och blicken rak fram. Phew. Jobbaste är nog att hålla den där utåtvridningen. När man inte trodde det kunde bli värre så blev det såklart det. Jag som precis hade fixat plijé utan att låta som en kulspruta i knäna och äntligen fått ordning på ryggen nejdå.
Ungefär såhär fast rak i ryggen och utan armar och de söta kläderna
Nu står vi i första position, lägger över tyngden på ena benet, drar fram foten (hälen först) och lyfter benet lite över golvet. Phew, och här ska du fortfarande ha kontroll. Det ser helt sinnessjukt lätt ut när vår lärare visar oss hur vi ska göra. Själv står jag där med krampaktig hand på sången, ihopspända läppar och en begynnande kramp i foten som ska vara spänd som en pianosträng. Det är här jag känner att mina ”benmuskler” sviker mig totalt. Allt ska vara rakt och spänt och kontrollerat. Det är inte så kostigt att det inte går att tänka på nånting annat än just balett när man står där.
Diagonalen fortsatte idag med hoppsasteg och valssteg som alla helst ska utföras tyst och graciöst. ”Ni har gjort det här 3 gånger nu… det kommer bli många, många, många fler” Säger läraren och ler. Sedan berättar hon hur vi kommer att snurra på de där valsstegen senare. Eller hur tänker jag och undra inge om jag nånsin kommer få till det så bra men skam den som ger sig.
Den här dagen skulle det premiär dansas (läs; stå mest på samma ställe i jobbiga positioner) i mina nya skor (läs; sockiplast för vuxna). Men missförstå mig inte, jag gillar teknikövningarna och skorna är en dröm att hoppa runt i!
Det kändes som att alla var lite senare den här gången, alla var väl lika tidspessimistiska som jag första gången kanske. I vänta på att få gå in i salen frågar en kille mig vilken lärare vi ska dansa för. Sen frågar han om vi hade haft nån pianist förra gången. Jag berättade att det hade varit en vikarie där, utan att veta att han som frågat mig visade sig vara ordinarie. Jag fick intrycket av att han var orolig för att vikarien hade varit bättre. Vikarien var grym men mer om hur ordinarie var senare.
Väl inne i salen så ser det lite tunnare ut än sist. De två medelålders fnittrande kvinnorna var inte där, men jag såg dem gå in i omklädningsrummet med en varsin läsk från McDonalds 1 minut innan lektionen började. De blev förmodligen tvungna att respektera den stängda dörren.
Jag hamnade inte längst fram den här gången och jag hade inte heller ett rosa linne utan ett grönt, med små fläckar på. Suck. Ok. Nästa gång ska jag köpa nya kläder och gå dit i, hur lyckas jag med detta igen! Tror inte det var någon annan som märkte det dock. Alla var fullt upptagna med utåtvridningar och att hålla balansen på halvtå.
Första position
För er som inte vet vad utåtvridningar är så kan jag berätta att det är den positionen man tror det är, där man står med fötter rakt ut åt sidorna, helst 180 grader men där är jag inte än. Kallas även ”Första position”. Men det kluriga med detta är att du inte ska anstränga fötterna för detta utan det ska komma ända uppifrån rumpan. Strax under rumpan. Det var riktigt svårt första gången men idag så gick det faktiskt bättre. Att stå på halvtå är också vad man skulle kunna misstänka att det är, du står på tårna fast inte sådär brultalt på tårna som med riktiga ballerina skor utan på trampdynan så att säga.
Det var riktigt svettigt den här gången måste jag säga och tjejen som inte rörde en min förre lektionen hade fortfarande stelopererat ansikte. Tycker dock fortfarande att det är lite för många superslimmade 20 minus tjejer för att jag ska vara helt bekväm men jag är så jäkla fokuserad den största delen av tiden att man glömmer allt omkring sig. En bra verklighetsflykt med andar ord.
Pianisten som spelat under våra teknikövningar har gjort ett ritkigt bra jobb. Allt ifrån klassiska melodier till Beyonces hits. Han kan nog allt tänker jag och blir bittre på att jag aldrig lärde mig spela piano också. men släpper det snabbt eftersom det återigen är dags för diagonalövningarna. Det kändes lite värre nu när vi var färre och så var det såklart lite svårare. Hoppsasteg i takt med musiken och valssteg på tårna. Phew. Men det blir värre.
Vi avslutar hela passet med att ”hoppa lite”, som vår gulliga lärare sa med ett stort leende över hela ansiktet. Men vi ska bara hoppa på stället och bara lyfta någon millimeter från golvet, tårna ska vara i sist upp och först på neråtvägen. Alla hoppas samtidigt och landar i dunsar osynkat. ”Och nu ska vi göra det ljudlöst också” säger läraren och ser lite mer allvarlig ut men fortfarande väldigt vänlig. Efter fem minuters hoppande känner jag mig supertung men fortsätter envist hoppa för att låta som om jag inte vägde nånting. När man är som mest taggad på att fortsätta så har 1,5 timme gått föbi alldeles för snabbt och det är dags att gå hem. Pianisten får applåder och ler brett och bockar.
Nu är det slutdansat i strumplästen häromdagen letade jag upp ett par teknikskor för balett. Fick tips av min kollega som av en händelse dansat balett i sju år(!?) var jag skulle gå. Sagt och gjort jag knallade in i dansbutiken som fasen hade allt i dansväg. Supersmå söta balettskor, små små tyllkjolar i rosa – såklart – massor med kläder och strumpbyxor och vid skohyllan, som sträckte sig ända upp till taket, var det fullt med folk. Dansar alla, tänkte jag och studerade alla åldrar som befann sig i den relativt lilla butiken.
Medan jag väntade på min tur var det en tjej som inte var helt nöjd med sina balettskor. Hon hade kommit tillbaka med sina skor då hennes lärare sagt att de inte var tillräckligt mjuka. Hon fick hjälp och testade alla som fanns. Upp på tårna, ner på hälen, upp på tårna. Jag stod brevid, tittade avundsjukt när hon svävade upp på tårna och funderade när jag skulle kunna dansa i ett par riktiga balettskor och blev lite arg på mig själv för att jag slutade när jag var 5 då vi bara sprang runt, runt i lektionssalen och fick göra oss till ”köttbullar”. Vi hade inte balettskor då men tyllkjol hade vi fanimej.
Mina teknikskor
Nu var det min tur! ”Hej jag behöver en tekniksko för balett”. Jag får hjälp av en smått oentusiastisk karl som visste allt om skor eftersom han direkt drog fram ett par till mig utan att jag ens nämnt vilken storlek jag hade. Jag satte på mig skorna och han sa snabb: Dom där ska du ha! Jag blev lite förnärmad och saknade genast min snälla goa balettlärarinna som ständigt log. Det är nu det börjar, tänkte jag, nu kommer snart piskan fram på våra lektioner också! Hjälp vad har jag gjort.
När jag står i kön för att betala pratar hon som var inne och bytte skorna med en annan tjej i kön som också dansar balett, såklart, de pratar snabbt om dansen och vilken lärare som sa vad och gjorde vad. Det här spär på min tro att min smekmånad är över. Jag drar en suck och ser att Petra Mede kommer in i butiken och blickar direkt på skohyllan och min tanke är; hon dansar säkert också balett. Alla dansar balett! Åtminstone dom som var i butiken när jag var där. Snacka om att världen krymper.
När jag kommer fram till kassan får jag syn på en liten nyckelring med en liten liten balettsko. Jag var bara tvungen att köpa den! Och när jag tittar upp så möts jag av ett leende på andra sidan kassan och en ursäkt för att jag väntat så länge. Jag glömmer snabbt kommentarerna om det snäsiga lärarna och inser att jag gjort rätt val. Går ut ur butiken och är toknöjd med mina köp och är nu ännu mer taggad för nästa lektion.
Den söta nyckelringen
Under hela dagen seglade tankarna iväg på om jag packat rätt kläder på morgonen. Leggings och ett linne i rosa. Rosa(!?) hur tänkte jag där? När jag kommer in till omklädningsrummet – efter att ha fått ett hurtigt, snudd på ironiskt ”Lycka till!” från receptionisten på dansskolan – har alla på sig helsvart. Så där kommer jag i mitt knallrosa linne och tror att jag ska smälta in.
Utanför Studio 1 är väntan galet lång. Alla är har kommit sjukt tidigt då det explicit i kallelsen stod att om man kom försent så fick man inte komma in. Det står till och med när du går in i omklädningsummet, skräcken har satt sina tydliga spår. Till en början står det bara toksmala knappt-tjugo-nånting-tjejer och jag blir lite störd med tanke på att det är en kurs för äldre (alltså inte ungdomar). Jag blir dock lite gladare när jag ser två damer som är alla gånger över 50. Tack.
Äntligen öppnas dörrarna till lokalen och vi välkomnas av en leende, något överviktig dam i glasögon. Alla ställer sig längst ner i salen, såklart, ingen vill ju stå längst fram. Till slut, när alla 32 tagit sig in i salen så tvingas faktiskt några stå längst fram inklusive jag. Hej spegel. Ser jag ut sådär i leggings och rosa(!?) linne? Ok jag släpper det där, nu är det dags för uppvärmning.
Vår lärare – som undervisat i ballet i över 30 år – värmer upp oss med sit-ups, det här känns ju bekant. Efter det var det dags för fötterna. ”Upp, vristen, tår, tår, vristen upp”. Det är jobbigare än man tror och helst skulle vi göra det där när vi tittade på tv eller så fort vi fick chansen. Väl uppe från golvet var det dags att stå i den klassiska ”Första positionen”. Ni vet när man står sådär med hälarna ihop och fötterna rakt ut. Ni som tror att det ”bara” är att sätta fötterna så trodde fel, det här ska göras från rumpan och ner till fötterna inte tvärtom. Det finns alltså tydligen muskler som drar ihop i rumpan så dina hälar möts och fötterna vinklas utåt. Känns inte naturligt alls i början men i slutet av lektionen när jag hunnit göra det där x antal gånger så började det faktiskt sitta.
När det är dags för att dra stå och hålla i stången för övningar står jag mitt emot en tjej som inte kan vara över 25. Hon rör inte en min och har inte gjort det på 30 minuter. Hon ser ut som den typen av tjej som har så otroligt höga krav på sig själv att hon glömmer bort att ha roligt. Vid stången gör vi tåövningar, ryggböjningar och knäböjningar. Efteråt fundera jag på om jag kommer kunna ha mina vinterstövlar överhuvudtaget i vinter med tanke på vad mina vader fick stå ut med.
Vidare var det dags för armövningar. Det här var bra mycket svårare än jag trodde. Vadå? Hålla ut armarna i en fin båge ett tag och sen variera lite höjd kan väl inte vara så svårt. Men det var axlar, handleder och armbågar att tänka på och sen ska du också tänka på hållningen hela tiden.
Bort med stängerna, nu ska alla samlas i ett hörn och det fruktade momentet ”diagonalen” var inne. Åh nej. Skutta rätt över golvet med 32 personer tittandes det får till och med mig att bli lite skakig. Men, eftersom vår lärare är den snällaste så ska vi korsa golvet två och två. Skönt, 50% mindre uppmärksamhet. Jag står såklart på det sättet att jag är en av den som för börja. Varför bli jag inte förvånad? Första övningen var bara att gå i takt över golvet. Enkelt. Men inte för alla tydligen. Inte för de två kvinnorna i medelåldern som har fnissat mer än tonåringarna i gruppen.
Resten av lektionen passerar vi det där golvet skuttandes, på tårna och klappandes.
En av tjejerna ser supertränad ut och passerar golvet som om hon inte gjort annat. Vad gör hon här? Hon kan väl int vara nybörjare tänker jag och blir avundsjuk. Längtar efter en rak hållning och en grym kroppskontroll, det var väl fan om int jag skulle komma dit jag med.
När lektionen är slut har jag redan värk i trampdynorna. Mina ben har vridits i vinklar jag inte trodde var möjligt och ryggen har hållts sträckt i 1,5 timme, det måste vara rekord och det här är bara början
Balettpositioner
